CEAUCESCUS BARN

I slutet av 1980 – talet, under Ceausescu-diktaturens sista år, smittades
tiotusentals barn systematiskt på sjukhus och barnhem genom osteriliserade
kanyler och hiv-föreorenade blodtransfusioner, som de fick istället för mat.
Färsk mjölk, vitaminer och mat var bristvaror. Blodplasman var okontrollerad och vaccinationsnålar återanvändes på barnen många gånger.
Aids avfärdades som ”en sjukdom begränsad till kapitalistiska länder” och pengar togs från hälsovård och andra sociala program till återbetalning av den stora utlandsskulden.

För att förverkliga Ceausescus dröm om ett mäktigt rike med stor befolkning, var preventivmedel och aborter strängt förbjudna. Föräldrar, som av olika skäl inte kunde ta hand om sina barn, uppmanades att överlämna dem till Staten. 1989, vid diktatorns fall, fanns fler än 100 000 barn på olika institutioner, barnhem och sjukhus.

Idag har omkring 8000 ungdomar överlevt med hiv eller aids och många av dem får nu bromsmediciner av något slag, till största delen genom internationellt bistånd. Man trodde att de skulle dö, men nu försöker de hitta en plats i ett samhälle som inte alls är berett på att ta emot dem. De är ungdomar som måste skapa sig en framtid trots stigmatisering och bristande skolgång. De är tonåringar som drömmer om ett normalt liv och om kärlek.

Fotografen Kent Klich hade redan 2001 givit ut boken ”Ceausescus barn” från sina besök på barnhem under slutet av nittiotalet. Inför Världskulturmuseets öppningsutställning ”No name fever” om HIV/AIDS, åkte Brita Landoff och Kent Kich till Rumänien våren 2003 för att göra filmen ”Ceausescus barn”.
De intervjuade hiv-positiva tonåringar och i vissa fall även deras föräldrar, på ett engelskt barnhem i staden Cernavoda, ute på den fattiga landsbygden och uppe i gruvarbetarstaden Petrilla.

”Vad bråkar du för, han kommer ju ändå att dö!”

   
Tillbaka >> Se trailer >>
----- ©. Brita Landoff , all rights reserved ---